Konkurrensproblem i bygg- och anläggningsbranschen

Bygg- och anläggningsbranschen kännetecknas av många problem och svag konkurrens. Branschen domineras av ett fåtal stora företag och det är svårt för nya företag att ta sig in på marknaden. Inträdeshindren är stora och består bland annat i att byggstandarder skiljer sig mellan länderna inom EU.


Anläggningsbranschen (markarbeten, vägar, broar, asfaltbeläggning, tunnlar med mera)

Anläggningsbranschen kännetecknas av ett fåtal stora företag som dessutom är vertikalt integrerade. Det innebär att de större företagen inom respektive organisation tillverkar de strategiskt mycket viktiga insatsvarorna ballast, betong och asfalt. Det ger de stora företagen en konkurrensfördel mot mindre aktörer på marknaden. De största bygg- och anläggningsföretagen är också mycket stora i förhållande till övriga företag på området.

Svårt för mindre företag att etablera sig

Det krävs omfattande investeringar i anläggningar och maskiner för att företag ska kunna etablera sig inom till exempel bergkrossverksamhet och cementtillverkning. De höga inträdes- och ibland även utträdeskostnaderna gynnar de redan etablerade och kapitalstarka aktörerna.

Eftersom huvuddelen av såväl kross som asfalt produceras av de stora, vertikalt integrerade, företagen kan det vara svårt för mindre anläggnings- och beläggningsföretag att få tillgång till dessa insatsvaror. Dessutom kan det vara ett internt problem även för de stora företagen eftersom de ofta är tvingade att köpa kross och asfaltmassa inom den egna organisationen, även om priset är lägre hos andra aktörer.

Konkurrenssituationen på anläggningsmarknaden skulle vara bättre om krossar, betongfabriker och asfaltverk var fristående från de stora anläggningsföretagens verksamheter och inte integrerade i dessa.

Svaga beställare

Beställarna, de så kallade byggherrarna, har en nyckelroll i byggprojekten. Bristande beställarkompetens kan leda till att anbudsunderlag utformas på ett sätt som innebär att mindre eller utländska aktörer har svårt att lämna anbud. Om upphandlingsreglerna inte följs, och upphandlingen inte sker i konkurrens, kan det innebära att vissa företag gynnas och andra diskrimineras vid upphandlingen.

Prekvalificering av anbudsgivare innan en upphandling sker kan också skapa en ökad risk för kartellsamverkan. Det innebär att företagen på förhand får veta vilka företag som kan tänkas lämna anbud på upphandlingen. För att hindra att karteller bildas är det viktigt att det inte kommer ut på förhand vilka som har fått förfrågningsunderlaget och att upphandlingsreglerna tillämpas på ett i övrigt konkurrensneutralt sätt.

Betong- och cementbranschen

Betongtillverkare är beroende av tillgång till cement och kross. Cement utgör cirka 30 procent av tillverkningskostnaden vid betongproduktion. Betong produceras olika beroende på var i landet betongtillverkaren finns. I södra Sverige används endast kross i betongen eftersom det är svårt att ta tillgång till naturgrus. Länge norrut använder företagen naturgrus vilket leder till en finare betongkvalitet. Naturgrus är eftertraktat och priset på naturgrus är därför högre än för kross.

Dyra transportkostnader

Kross och grus är dyrt att transportera. Det innebär att betongföretag är begränsande i sina möjligheter att välja grus- och krossleverantörer.

Koncentrerad marknad

Betong- och cementmarknaden är mycket koncentrerad. På den svenska cementmarknaden har företaget Cementa en mycket stark ställning.

Krossbranschen (inklusive brytning av grus och berg)

Kross är en insatsvara som är nödvändig för att kunna tillverka betong och asfaltmassa.

Framställning av kross kräver tillgång till en berg- eller grustäkt och en krossanläggning. Betong och asfalt är en färskvara. Det i kombination med höga transportkostnader gör det nästan omöjligt att transportera betong och asfalt längre sträckor än 50-100 kilometer. För att minska kostnaderna ligger därför många betongfabriker och asfaltverk nära en grus- eller bergtäkt.

Höga investerings- och transportkostnader

Arbetet med att ta fram kross är miljöfarligt och innebär bland annat tidskrävande tillståndsprövningar och höga investeringskostnader. Mindre och nyetablerade företag är ofta hänvisade att köpa begagnad produktionsutrustning för att hålla investeringskostnaderna nere. Men utbudet på begagnad utrustning för att bedriva krossverksamhet och asfalttillverkning är begränsad.

Oförutsägbar miljöprövning och tillståndsgivning

Flera aktörer anser att myndigheternas miljöprövning och tillståndsgivning är oförutsägbar, kostsam och tar lång tid. Det gör det svårt att etablera verksamhet på många delmarknader och begränsar konkurrensen.

Höga transportkostnader

Mindre och nyetablerade företag är ofta hänvisade att köpa begagnad produktionsutrustning för att hålla nere investeringskostnaderna. Utbudet på begagnad utrustning för att bedriva krossverksamhet och asfalttillverkning är däremot begränsad.

Installationsbranschen

Konkurrensproblem inom installationsbranschen är framförallt förknippad med den vertikala struktur som finns i tillverkar-, grossist- och installatörsledet. Det kan till exempel handla om att de olika rabattsystemen som finns mellan grossister och installatörer gör det svårt att avgöra det faktiska priset på en produkt. Det är också vanligt att installatörer subventionerar arbetskostnaden genom materialpriset.

Trender och tendenser

Nya entreprenad- och samarbetsformer

Representanter från bygg- och anläggningsbranschen, både från beställar- och utförarsidan, vill se en ökad användning av så kallade funktionsentreprenader vid offentlig upphandling. Det skulle öka intresset hos entreprenörerna att satsa på forskning och utveckling och få dem att lyfta fram andra konkurrensmedel än priset vid upphandlingsförfarandet.

En funktionsentreprenad innebär att funktionskrav ställs upp vid upphandlingsförfarandet. Därefter är entreprenören fri att utföra entreprenaden på det sätt som denne finner lämpligast. Det viktiga är att byggnationen/anläggningen ska uppfylla de uppställda funktionerna.

Partnering (även kallat Public Private Partnership)

Partnering är i vid bemärkelse ett arrangemang där till exempel beställare, leverantörer, arkitekter, finansiärer, byggherrar eller konsulter söker en gemensam och effektiv form av samarbete där parterna bland annat bidrar med erfarenheter, kompetens, och finansiering för att nå det gemensamma målet.

Samarbetsformen är framförallt avsedd att användas vid stora komplicerade entreprenader och syftet är att skapa en effektivare byggprocess och minimera projekttid, fördela risker, sänka kostnader och höja kvaliteten.

Ökad import och användningen av egna varumärken

På många andra marknader, inom till exempel bilindustrin, dagligvaruhandeln och möbelindustrin, sjunker priserna medan priserna på byggmaterial är fortsatt höga. Inom Norden kan det skilja upp till 65 procent mellan det lägsta och det högsta priset på t.ex. plywood- och gipsskivor. De högsta priserna finns inom el- och vvs-branschen.

Under de senaste åren har det blivit lättare att importera byggmaterial och allt fler distributörer av byggmaterial med lågprisprofil har etablerat sig på marknaden. Många större företag köper eller planerar att köpa byggmaterial från till exempel från Kina och Polen. På sikt kan det leda till lägre priser i Sverige. Även grossister inom vvs- och elbranschen har börjat importera själva i större utsträckning än tidigare.

På krossmarknaden satsar många aktörer på att vara flexiblare och det blir allt vanligare med mobila asfaltverk.

/Juli 2005