Vem ska följa bestämmelserna i LOU och i LUF?

Svar: Upphandling inom den klassiska sektorn omfattar upphandling som görs av myndigheter och offentligrättsliga organ som inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse förutsatt att behovet inte har industriell eller kommersiell karaktär (betecknas offentligt styrda organ). Huruvida en myndighet eller annat organ utgör en upphandlande myndighet bestäms inom den klassiska sektorn utifrån syftet med verksamheten. Syftet ska vara att tillgodose behov i det allmännas intresse. Den sammanfattande benämningen i den klassiska lagen på myndigheter och offentligt styrda organ är upphandlande myndighet.

Inom försörjningssektorerna omfattas däremot upphandling som görs av dels myndigheter och organ, dels företag över vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande (offentliga företag), allt under förutsättning att myndigheten eller organet eller företaget i fråga bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna (det vill säga vatten, energi, transporter och posttjänster). Därutöver gäller lagen för övriga (privata) företag, som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av särskilda rättigheter eller ensamrätt. För försörjningssektorerna är utgångspunkten, inte vilket syfte verksamheten har, utan avgörande här är i stället vilken typ av verksamhet som en upphandlande myndighet eller annat organ bedriver. I försörjningslagen benämns upphandlande myndigheter samt offentliga organ och övriga företag upphandlande enheter.
 
I propositionen anges följande exempel:

I vissa fall kan en upphandlande myndighet, exempelvis en kommun, bedriva verksamhet inom ramen för båda direktiven/lagarna. Det avgörande för om upphandlingen ska göras enligt det klassiska direktivet/lagen eller enligt försörjningslagen/direktivet är i detta fall för vilken verksamhet det som upphandlas är avsett. Om det som upphandlas är avsett för båda verksamheterna får en överviktsprincip tillämpas. Vid denna tillämpning ska kontraktets värde vara avgörande. Om det som upphandlas till största delen är hänförligt till den verksamhet som omfattar den klassiska sektorn ska detta regelverk tillämpas. Även för det fall att det inte är möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen avser ska regelverket för den klassiska sektorn tillämpas.